Det är måndag morgon. Jag har precis tagit en skön dusch, känner mig fräsch och redo för en ny skolvecka. Morgonen är ovanligt vacker med strålande sol och frisk luft. Just denna måndag känner jag mig otroligt självsäker och är redo för nya tag. Jag tittar ut genom mitt fönster och ler. Det finns inget härligare än en solig, lite smått kylig vårdag.
Att jag bor en bit utanför storstaden är jag glad för. Här ute får man uppleva den friska luften på ett helt annat sätt, på ett magiskt sätt. Jag kan ha mitt hektiska storstadsliv med shopping och möten, samtidigt som jag kan komma tillbaka till en trygg och lugn miljö med långpromenader i skogen.
Jag går min dagliga promenad till tågstationen för att ta mig till skolan. Luften inne i tåget är kvav och motbjudande pga. av alla människor som står och trängs. Min längtan till att få gå av tåget och möta den friska luften igen är stor. Men när jag äntligen får gå av, varar den friska luften inte alls lika länge som jag hoppats på. När jag går mot skolan känner jag en lukt som jag känner igen, en lukt som jag mår illa av, en lukt som jag helst inte vill känna. Det är rök, närmare bestämt cigarettrök. Jag känner hur jag plötsligt börjar få huvudvärk och bara vill därifrån. Personen framför mig, en kille i 17årsåldern, har precis tänt på sin första morgoncigarett. Jag känner mig äcklad och går förbi honom, för att slippa lukta och se röken. Det värsta är att han inte är den enda som har behovet av en morgoncigarett för att komma igång. Bara tanken på hur många som röker dagligen gör mig irriterad.
När jag kommer fram till skolan är det minst fem personer som står utanför och röker. Jag skyndar mig snabbt in för att återigen slippa den motbjudande röken, för att slippa se när dessa människor förstör sin hälsa. Det är under all kritik att utsätta sin kropp för de gifter, som finns i en cigarett.
Jag anser att vi människor har ett val, och de som väljer att börja röka, gör ett felaktigt val. Det värsta är att de personerna inte är medvetna om det förrän de är helt fast vid rökningen.
Att röka har blivit ett socialt måste nu för tiden, och jag är så trött på det! Det finns inte en enda bra ursäkt till varför man röker. Jag är less på att vi icke-rökare skall behöva anpassa oss efter era villkor. Vi låter er röka när ni vill, som om inte avgaserna från alla bilar gör oss illamående nog. Ni skräpar ner med era cigarettfimpar och förorenar vår miljö. Och hur mycket vi icke-rökare ber er att sluta, fortsätter ni ändå. Vi blir ofrivilligt passiva rökare i ert sällskap. Ni rökare är själviska!
Ni måste börja ta tag i er själva och bry er om miljön och andra människor. Ni måste förstå att de flesta människor inte har bett om att få rök i ansiktet på morgonen. Bli medvetna om att ni valt cigaretten, och det är ett val som gjort att det är ni som skall anpassa er till er omgivning och inte tvärtom.
