Herakles s. 5-84

Vad väcker boken för känslor?
Boken får mig att tänka mycket. Att tänka på ödet och just hur ödet redan är förbestämt och att man inte kan göra något för att ändra på det (i boken). Att alla är så unga också, får mig att reagera lite. När man börjar läsa boken tar man nästan förgivet att de ska vara äldre när de får barn, men de är bara i tonåren. Varför jag reagerar är ju inte så konstigt, eftersom att det inte är lika vanligt att man blir med barn i tonåren i dagens samhälle. Boken ger mig en annan bild på gudar och folk under antiken. Herkules var en hjälte i mina ögon, som alltid gjorde bra saker och hjälpte alla. Boken beskriver honom som en stark individ med okontrollerade krafter, krafter som tar död på människor i hans närhet.

Vad vill författaren förmedla?
Jag tror att det författaren framför allt vill förmedla är att man inte ska försöka ändra sitt öde. Att det inte går att förändra sitt öde, utan att hur man än gör så blir det alltid som det ska, som ödet vill. Han vill nog även framföra att det var svårt att leva under antiken. Att allt var förbestämt och att man inte hade så mycket egen påverkan på sitt eget liv.

Citat s. 22
”Amfitryon fann sifg i sitt öde att bli far även åt Zeus barn och lärde sig att tycka om Alkmenes mage som blev större för varje dag.”

Citatet ovan är ett exempel på att man var tvungen att acceptera sitt öde, eftersom att det inte finns så mycket att göra åt det. Zeus ville ha barn med Amfitryon och det var så ödet var menat.