Inlägg två

Något som ständigt dyker upp i boken är rädsla. Victor Frankensteins rädsla när han ser vad han skapat, hans flykt från demonen han skapat och sedan rädslan för vad hans demon kan vara kapabel till. Frankensteins demon känner även han en rädsla. Detta får vi veta när han berättar sin historia för hans skapare. Hans rädsla bl a ligger i acceptans, att bli accepterad och älskad trots hans avskyvärda utsida.

När jag först fick veta att detta faktiskt var en romantisk roman, blev jag lite konfunderad. För mig har romantik endast betytt kärlek, känslor och välvilja mellan människor. Men när jag läst mer romantik och dess romaner, innehåller det så mycket mer än vad jag först trott. Romantik inkluderar känslor och kärlek, men på ett mer invecklat sätt. Det är mycket känslor, känslor och kärlek till bl.a. människor och naturen. Det finns även intresse för det fantastiska för drömmar, magi etc. Men framförallt står individen och känslolivet i centrum i livet, i en romantisk roman. Boken ger mycket beskrivningar av känslor som ständigt uppkommer. Det är mycket starka känslor som man får ta del av. Man kan alltså redan nu av detta tydligt se att denna bok är en romantisk roman.

Henry Clerval uttrycker starkt sina känslor som uppstår när han får se Englands vackra natur. Han fascineras och skådar dess skönhet. Han får en sådan stark känsla, han älskar och beundrar naturens kraft och egenskaper. ”Jag har sett samma sjö uppröras av storm, när vinden piskade upp vattnet i virvlar och gav en föreställning om vad bränningar kan vara ute på stora hav, och vågorna slog raseri mot bergets fot, där prästen och hans älskarinna överraskades av ett snöskred, och där deras döende röster ännu sägs kunna höras mellan de mäktiga vindkasten, jag har sett bergen i La Valais och Vaud, men detta land, Victor, tilltalar mig mer än alla dessa under.” s. 156 (Norstedts)

Det är fascinerande hur demonen uppfattar så mycket känslor trots att han knappt förstår vad han känner och varför. Hans agerande styrs av hans känslor som väcks inom honom. Även demonen beskriver naturen och dess skönhet. ”Vårens behagliga skurar och blida värme ändrade jordens utseende. Mitt humör steg med naturens förtrollande omvandling, det förflutna utplånades ur mitt minne, nuet var rofyllt och framtiden förgylld av hoppets ljusa stålar och glada förväntningar” s. 115 (Norstedts). Finns även mer av hans beskrivningar av naturen på s. 117.

Citat från boken Levande Litteratur s. 114 ”Romantiken är en flykt från samtiden och den yttre verkligheten” Att fly från verkligheten gör Victor Frankenstein när han ser sin demon ta sina första andetag som en egen individ, när han inser vad han har skapat. Därefter tycker jag att det känns som att Victor ständigt är på flykt. Enda sen den dagen han skapade en helt ny individ, en skrämmande ny individ känns det som han flytt från verkligheten. Han flyr pga. av skräck men även för att försöka förtränga sitt misstag.

Men även Frankensteins demon flyr, och jag skulle nog säga att det är han som flyr mest av alla. Han blir tvingad att fly, då han inte är välkommen någonstans. Han har ingen aning vart dagarna kommer att föra honom. Han är ensam. Det finns bara en av hans sort i hela världen. Han måste ständigt gömma sig från människor, varelser som inte förstår att han egentligen bara vill väl och inte vill skada någon.